(Handikapphiss för funktionshindrade finns för tillgång till övervåningen.)
Förutom ett omfattande maritimt bibliotek och ett stort antal äldre svenska och utländska sjökort, har vi ett antal basutställningar.
Nidingen 10-2025. Se även tidigare utställningar om Nidingen.
Nidingen 10-2025. Se även tidigare utställningar om Nidingen.
Kaptensgårdar 10-2025
Kaptensgårdar 10-2025
Pinassen Calmare Nyckel
Konstnärlig tolkning av en ostindiefarare
Konstnärlig tolkning av en ostindiefarare
Kap Horn
Kap Horn-klubben
Segelsjöfart och Onsalas Kofferdikapteners Förening
Doris Brodersen
Doris Brodersen brand ombord
Tidigare utställning; Navigation från dåtid till nutid.
Båthallen
Gavlajollen, som varsamt renoverats och idag är cirka 100 år. Den här gavlajollen är från norra Halland. Troligen bygd i slutet av 1800-talet och har använts som lotsbåt i Göteborg. Riggen består av sprisegel, toppsegel och fock på peke. Den kunde ursprungligen ros av tre roddpar. Båten ”moderniserades” på 20-talet och försågs med däck och förhöjd akterspegel. Den kom att användas som fiske- och fritidsbåt.
Motoriserad bohusjulle – Vivan, med rigg och komplett uppsättning originalsegel och en inombordsmotor av märket Albin O11. Båten har tidigare haft bland annat Kungsbackafjorden som hemmiljö. Den utgör ett värdefullt komplement till de båtar museet exponerar och som representerar de flytetyg som varit en vanlig syn utefter kusten.
Dingen – Amanda, inklusive toft, åror och kapell
Utombordsmotorer – dessa bör kunna få museets besökare att tänka tillbaka på tider med avslitna startsnören och hårt jobb för att få fart på motorerna. Den äldsta motorn är en Archimedes från 1919.
Tändkulemotor, semidiesel, Seffle S 18.
Båtbyggarverktyg – miljö.
Repslageri – miljö.
Båtar under de två väderskydden
Skärmtaket utanför huvudbyggnaden, skyddar våra båtar mot väder och vind. Här finns bl.a. fyra Långedragsjullar och en över etthundra år gammal båt från Färöarna.
Fyrmannafarare, Svanen, byggdes 1902 av Hermand Hentze, i Hvalba på den sydligaste av öarna på Färöarna.
Båtarna byggdes oftast av gran alternativt furu och kölen gjordes av ek. Virket kunde bli dyrt då det måste importeras till öarna eftersom inget träd finns naturligt på Färöarna. Båten är byggd för tre roddare och en styrman. Använd i fisket och utrustad med ett råsegel. Registrerades 1903 som TG 123.
Långedragsjulle, J18, Fridfararen, Agneta, byggnummer 128, ritades av Tage Hellman och byggdes 1966 på Bröderna Olle och Anders Karlssons Båtvarv på Söbben, Orust. Sista ägarens fru kallade under en period båten för Orosmomentet.
Långedragsjulle, J14, Flu, byggnummer 77. Båten är ritad av Tage Hellman
och han ägde båten mellan åren 1952–1970. Därefter tog sonen Carl-Axel Hellman över båten och hade den i sin ägo fram till 2023 då han skänkte Flu till Båtmuseet. Med Flu har Carl-Axel seglat hem ett flertal pokaler i olika tävlingar bl a Tjörn Runt.
Långedragsjulle, J10, Lotta, byggnummer 86, är Sveriges näst äldsta J10:a. Genom en välvillig donation från Hans Kjellberg, mångårigt sommarboende i Onsala, har Båtmuseet kunnat införliva denna långedragsjulle i museets båtsamling. Donatorn har haft ett starkt band till just denna båttyp genom att han under många år i SS Kaparens regi, Gottskär, deltagit i kappseglingar med sin J10:a. Kjellberg har som ett önskemål framfört att denna långedragsjulle tillsammans med våra andra båtar J14, J18 och J22 ska fungera som en representativ exponent för denna båttyp och traktens seglingstraditioner. Hösten 1942 beställdes den som en 10 m² långedragsjulle av Myrens varv i Strömstad. Båten skulle byggas i ek och förses med skotbänk och längsgående tofter, i stället för skotpåle och tvärgående tofter, som var det vanliga.
Ett vackert bygge trots krigstiden, men bomullskvaliteten i seglen var därefter och nitarna i bordläggningen var inte av koppar utan av järn som så småningom rostade.
Först 1962 registrerades hon som J10 , nummer 86, hos Långedrags segelsällskap. Ett mätbrev utfärdades och samtidigt krävdes ett namn. Efter 19 år i sjön döptes hon till Lotta. I mitten av 50-talet hade det ursprungliga segelstället av egyptisk bomull tjänat ut och ersattes med ett nytt, också det i bomull. På 70-talet ersattes det av ett i dacron från Syversen Sails. År 1966 kompletterades båten med en utombordsmotor av märket Mercury på 4 hk som efter många år ersattes av en 6 hk Evinrude.
En sommar tappade Lotta plötsligt sin barlastköl av järn på 225 kg. Kölbultarna hade rostat. En köl från en J10, föremål för upphuggning, flyttades över till Lotta som nu kunde segla vidare med den nya kölen i många år.
Efter totalt femtio somrar pallades Lotta upp på land. Träbåtsbyggaren och entusiasten Hugo Bauer, Ölmanäs, renoverade båten varefter den donerades till museet.
GKSS-eka, E-74, är bygd i mahogny med det översta bordet i ek. Av mätbrev
från 1953 framgår att ekan byggdes av Claes Wenander AB i Kungälv. Måtten är 4,3 x 1,7 meter (längd x bredd) och masthöjden är 5,9 meter, vikt cirka 150 kg.
Dinge, Pippi, tillverkad i Norge i mitten av 1950-talet, 3 x 5 meter (längd x bredd).
Julle, Johanna, är en klinkbyggd båttyp med bred tvär akter. Vanligen är den byggd i furu på ekspant. Jullen användes förr till fiske och transport, samt i modernare skepnad till nöjessegling. De mindre jullarna från cirka fyra meters längd är avsedda för rodd och segling. De byggdes utan däck när det gällde de mindre båtarna, de större är däckade samt förekommer med ruff. När man började motorisera båtarna under slutet av 1800-talet fick de en bärigare akter och ett fylligare skrov. Den typiska bohusjullen är 21 fot (6,20 meter) lång. Johanna hade sin hemvist i Vallda.
Båtskjulet utanför museets södra del smälter på ett fint sätt in i omgivningen med sitt gräsbevuxna tak. Här finns en intressant samling bruksbåtar att se.
Eka, Tre systrar, hembygge, längd 4,8 meter.
Hogdalseka, ”Hogdaling”, flat botten av längsgående bord, utfallande klinkade sidor, bred, stor akterspegel och en framåtlutande liten förspegel, slitkölar samt ett markant språng karakteriserar båttypen. Båttypen har framför allt använts till landvadfiske vid långgrunda stränder och byggdes men användes också för transport av människor och gods. Ekan är 16 fot lång och byggdes av Wilgot Karlsson i Vickan och has far Anders Karlsson i Hogdal.
Virket fälldes av Anders och de sågade brädorna skickades per järnväg från Strömstad till Kungsbacka. Båten användes i fjorden fram till 1991.
Katamaran, konstruktör Hugo Svensson.
Snipa, längd 4,80 meter.
Stäveka, byggd i mahogny på ekspant, 1960 av Pettersson i Henån. Den har högre bord än vad Orust-båtbyggarna brukade göra, längden är 4,80 meter. Stävekan levererades till Röda Holme under våren 1960. Med en 8–10 hk utombordsmotor går båten mjukt och torrt i sjön. Skänktes till museet 2003.
Eka, Pentan, bygd av Arne och Ernst Hultgren och Helmer Fagerbom. Ekan fick namnet efter den utombordsmotorn som satt i aktern. Enligt tidigare ägare ska hela ekan ha varit lackad.
Platteka, båttypen kallas för Donsödory och är byggd omkring 1920. Ekans längd är 14 fot (4,30 meter).
