1. Babord
Ordet avser vänstra sida på en båt eller ett skepp när man tittar mot fören. Ordet härstammar från vikingatiden och avser den sida som var “ren” från övrig skeppsutrustning. Det var denna sida man lade till mot kaj, eller vid sjöstrid vände mot det andra skeppet.
2. Knop
Enheten för hastighet till sjöss och i luften. En knop betyder en nautisk mil (sjömil, distansminut; 1852 meter) per timme.
3. Fender
En detalj som hängs på båtens utsida för att skydda mot andra båtar, brygga eller kaj.
4. Boj
En boj är en flytande anordning som förankrats för att vägleda, markera eller förtöja. Det kan vara en navigeringsboj som visar farleder, en förtöjningsboj som fartyg kan fästa vid.
5. Köl
köl är en längsgående balk längst ner på ett fartygs eller en båts botten, som fungerar som dess “ryggrad”. Huvudsyftet med en köl är att ge stabilitet, motverka krängning (att välta i sidled) och minska sidledsavdrift, särskilt vid segling.
6. Styrbord
Ordet avser högra sidan på en båt eller ett skepp när man tittar mot fören. Ordet härstammar från vikingatiden. På Vikingaskeppen fanns inget mittplacerat roder, i stället hade man en styråra som satt på höger sida. Denna sida skulle alltid hållas fri så man inte förhindrades att styra. Detta lever kvar än i dag i sjöfartsregeln som säger att om man möter en annan båt eller ett fartyg skall man väja till styrbord.
7. Kaj
En kaj är en fast anläggning vid land för att förtöja båtar.
8. Vägleda fartyg …
En lots är en yrkesperson som ger vägledning för sjöfart genom att lotsa fartyg förbi svårnavigerade områden, som trånga hamninlopp eller farliga passager på öppet hav.
9. Att ankra
Innebär att släppa ner ett ankare från ett fartyg för att fästa det i botten och hindra fartyget från att driva.
10. Fock
En fock är ett segel som används framför masten på en segelbåt och är det vanligaste förseglet på fritids- och kappseglingsbåtar. Det är ett triangulärt segel som fästs vid fockstaget eller förstaget, och används ofta i hårdare vindar eller när man kryssar.
