Monitor är en typ av pansrat örlogsfartyg med lågt fribord och rörligt kanontorn
som infördes under 1860- och 1870-talen i ett flertal flottor, även bland den
svenska. Monitorerna erhöll sitt namn efter det först byggda fartyget av detta
slag, nämligen USS Monitor som konstruerades av John Ericsson för
nordstaterna i Amerika i mars 1862. Fartygen fungerade närmast som flytande
artilleriplattformar.
Monitor fick stor betydelse för utgången av det amerikanska inbördeskriget.
USS Monitor är mest känt för sina insatser vid slaget vid Hampton Roads i
mars 1862, där det hindrade pansarskeppet CSS Virginia (även känt
som USS Merrimack) att bryta unionens sjöblockad av Norfolk. Detta slag var
det första mellan två bepansrade örlogsfartyg.
Monitorernas yttre form skilde sig mycket från andra fartygs. Skrovets undre del
var upp till ungefär 1 meter under vattenlinjen utformat på sedvanligt sätt. Över
denna del kom den övre delen, det så kallade överhänget, som fortsatte cirka
0,5 meter ovanför vattenytan. Akterut blev överhänget större och skyddade
propellern och rodret. Överhänget och det övre däcket var pansarklätt.
Skorstenen skyddades även den av pansar. Artilleriet var uppställt på däck i ett
eller flera vridbara pansartorn. Även manöverbryggan var ett bepansrat torn.
Luftväxlingen i alla rum under däck sköttes om med fläktar. För att i någon mån
förbättra sjöegenskaperna hos dessa fartyg med sina låga fribord konstruerade
man dem med en stor metacenterhöjd.
Efter framgångarna i nordamerikanska inbördeskriget kom monitorer att bli
rikligt representerade i särskilt mindre staters flottor. Konstruktionen blev dock
snart föråldrad med förbättrade pansarbåtar på grund av sin dåliga sjövärdighet
på öppet hav – monitorerna fungerade främst i skärgårdar – kanonerna visade
sig bli obrukbara även i måttlig sjögång, de var därtill mycket långsamma.
Under första världskriget utvecklade Storbritannien en ny typ av monitorer, små
fartyg med ytterst starka skrov och ett par tunga kanoner med upp till 38
centimeters kaliber. De användes för anfall bland annat mot de tyska
kustbefästningarna i Flandern.
Monitorerna hade dock fortfarande en fördel; den flata skrovformen gjorde att
de var väldigt grundgående, något som gjorde monitorer var den enda fartygstyp
som kunde transportera tung eldkraft i grunda vattenområden som floder där
sjövärdigheten inte var någon kritisk faktor. Bland annat använde
amerikanska Mobile Riverine Force små flodmonitorer under Vietnamkriget.
Den sista monitorn är den brasilianska Parnaíba som tillika är världens äldsta
örlogsfartyg som fortfarande är i aktiv tjänst. De ryska flodpatrullbåtarna Projekt
1208 Slepen och Projekt 1248 Moskit har vissa drag av monitorer med sina
stridsvagnstorn och pansrade skrov.
Källa: Wikipedia